Logga in
Nyheter
Notiser
Klotter
WebbTV
Arkiv
Medlemmar
Editor
Historia
Länkar

Fjällsjös historia - under arbete

Jordeböckerna berättar

När de första jordeböckerna lades upp någon gång efter att Gustav Vasa påbörjat sitt nationsbyggande var Fjällsjö den översta socknen i Ångermanland och innefattade alla byar i landskapets övre hörn. Tidigare hade Ångermanland ansetts sträcka sig som en kil mellan Jämtland och Lappland upp emot den nuvarande norska gränsen. Sträckan emellan Tåsjö socken och Norge kallades ett tag för Ångermanlands lappmark och övergick till Jämtlands landskap i gränstraktatet med Norge 1273 eftersom de svear som bott där sedan folkvandringstiden flyttat på sig. På den tiden lydde det jämtska folkslaget sedan en tid tillbaka under Norge, och denna del av Ångermanland var därför på ett påtagligt sätt den sista etniskt svenska utposten i inlandet positionerad utefter älven och kringgärdad av jämtar, norrmän och lappar. På denna tid var dock vart och vartannat landskap sin egen nation, ofta med lätt igenkännbara språk och anletsdrag, men jämtarnas och samernas grad av kulturell autonomi var större eftersom de tidigare levt fria ifrån de norska och svenska kungarna.

Fjällsjö får sitt namn

Namnet Fjällsjö kommer måhända ifrån att människor ifrån området runt Ramsele och söderöver besökte markerna för att fiska, och på Ångermanländskt manér kallade trakten för Fjället då det var bergigt och låg långt ifrån huvudbygden. Därav har det långa sjösystemet sedan fått sitt namn, Fjällsjön, och "fjället" har så småningom fått sitt nuvarande namn Fjällsjö. Man vet att när Gustav var kung hade området sitt nuvarande namn, och år 1535 stavades Fjällsjö socken som "Fellessijö Sokne".

Fjällsjö blir en egen socken

Fjällsjö kan räknas som en egen socken efter att den första kyrkan blivit byggd. Detta skedde antagligen någon gång mellan 1314 och 1351. På 1200-talet var majoriteten i Fjällsjö asatroende, och inte förrän kyrkan var byggd hade kristendomen säkrat området. Enligt legenden byggdes Fjällsjös första kyrka i Sunnansjö och den andra på den nuvarande kyrkogården. Som en följd av att kyrkor byggts i Tåsjö och Bodum delades Fjällsjö socken under slutet av 1700-talet upp i tre delar, som kom att kallas Tåsjö, Bodum och Fjällsjö. Efter andra världskriget gick dock utvecklingen åt motsatt håll och Bodums och Fjällsjö socknar slogs 1950 samman till Fjällsjö kommun, och Tåsjö socken följde efter 1967. 1971 överfördes Fjällsjö kommun från Västernorrlands län till Jämtlands län, och 1974 slogs Ström, Frostviken, Hammerdal och Fjällsjö kommuner samman till Strömsunds kommun.

Fjällsjös gamla byar

Inom Fjällsjös område fanns enligt jordeböckerna nio bebyggda byar: Sil, Sunnansjö, Backe, och Jansjö vilka alla ligger i det moderna Fjällsjö socken, samt Näset, Bölen, Ön, Orrnäs och Norrnäs. Vängel var bebyggd men hörde på denna tid till Ramsele socken. Utöver de bebodda byarna fanns sex öde byar: Loke (Lok), Landsö, Smedsbyn, Bodum, Hoting och Rörström. Dessa byar kan ha övergivits som ett resultat av Digerdöden och den bakomliggande klimatförsämringen under 1300-talet. Smedsbyn sägs i traditionen ha lagts öde samtidigt med att den första kyrkan byggdes. Det är ovisst om detta var ett resultat av digerdöd, svält eller av mosaisk oförsonlighet. Smedsbyn har aldrig byggts upp utan är idag ett jaktområde.

Backe, Loke och Landsö

Det nuvarande Backe bestod vid denna tid av Backe, Loke, och Landsö. Landsö är sannolikt den äldsta delen och består av området mellan Landsomberget och älven. Loke som med tiden förenklat kom att kallas "Lok" (men hyste ändå "Lokebor") var all bebyggelse motsvarande nuvarande Backe norr om kyrkan. Backe bestod på den tiden i stort sett endast av området som motsvarar den nuvarande bykärnan upp till kyrkan, med hemmanen situerade mot älven snarare än mot sjön. Först när laga skifte påbörjades i Backe 1835 flyttades tre gårdar söderut. En till vad som kom att kallas Robertshöjd och två till Svedja.

Seland och kvadratalnarna

På denna tid räknades fortfarande odlingens omfattning, och därmed storleken på ekonomierna, i seland vilket betyder sädesland. Seland är ett begrepp typiskt för Ångermanland och betecknar ytterst skatteförmåga men är i praktiken ett ytmått som betecknar den yta som behövs för en viss mängd utsäde. Innan modernismen var våra begrepp inte reglerade i samma omfattning som idag, men ett seland ansågs av vissa motsvara 9800 kvadratalnar, eller omkring ett tunnland. Ett tunnland var olika stort i olika delar av Sverige, och i 1550 års skattebok för Ångermanland sägs att ett seland är "så mycken jord som man kan så en tunna råg eller korn uti". Ett tunnland kan dock utan att ljuga sägas motsvara mellan en tredjedels och ett halvt hektar. Det engelska tunnlandet, "acre" (= åker) är definerat till 4 047 m².

Storleken på byarna

I Jordeböckerna syntes det att Sunnansjö hade 40 seland, Backe 30, Sil 20, Vängel 16, Jansjö 14, Lok 9.5, Landsö 8 och Smedsbyn hade 6 seland. Inom gamla Fjällsjös område fanns vid denna tid runt 15 hemman, och befolkningen torde därför ha bestått av omkring 100 personer. På den tiden kallades ett fulltändigt hemman för ett mantal, och ansågs motsvara 24 seland. I Fjällsjö hade dock hemmana i medel ca 10 seland och denna ordning var och är typisk för Norrland i jämförelse med Svealand och Götaland. Detta fenomen har många förklaringar, framförallt demografiska och teknologiska, men en mer positiv förklaring ligger i att norrlänningar behövde mindre land eftersom de var svårare att beskatta, och ofta helt slapp världslig dubbelbeskattning eftersom de ägde sig själva och sin mark i större utsträckning än vad framförallt götarna gjorde.

Det moderna Fjällsjö

Början på Fjällsjös förändring från bondesamhälle till modernt industrisamhälle med Backe som huvudort kommer 1740 då det byggs två sågverk vid kusten, ett i Kramfors och ett i Lo. Med sågverken breddas ekonomin och möjliggör för arbetare och präster att flytta in och få anställning. Bygden växer och Fjällsjö socken delas upp i Tåsjö, Bodum och Fjällsjö socken. Innan sågverken ansågs skogen vara värdelös och i första hand en skattebörda, men älven som var sin tids enda motorväg och sedan urminnes tider förenat Fjällsjö med kusten såg nu till att många hemmansägare kunde bli rätt så rika på sina tillgångar. Den riktiga boomen kom under 1800-talet då Fjällsjöområdena växte än mer eftersom sågverken industrialiserades. Men för att bli rik krävdes en del list, för storbolagen och staten tog varje chans att exploatera de självägande bönderna och driva fram storskaliga driftformer med lättbeskattat lönearbete. Storbolagens frammarsch innebar dock att Backe kom att bli en av Norrlands modernaste orter, bl.a. med Länslasarett, och var en av de tidigaste orterna i Norrland att bygga sådana moderniteter som post-central och telefonledningar. 1890 bodde i den dåvarande mindre versionen av Fjällsjö socken 1.989 människor, varav 459 bodde i Backe by.



(Denna sida om Fjällsjös historia går för närvarande inte att editera själv genom användargränssnittet, men den som vill publicera sin egen artikel om Fjällsjös historia eller någon anekdot därur kan skapa en användare och sedan skicka artikeln med epost till den epostaddress som delges i välkomstmeddelandet som innehåller aktiveringskoden. På så sätt kommer artikeln snart att publiceras här.)